-->

torsdag 28 april 2011

Goda människor, goda tider

Det finns människor i världen som får lite mindre uppskattning än de förtjänar. Det behövs ingen avancerad metodik för att klura ut detta - det räcker med att skriva en lista med de en uppskattar, och sedan jämföra denna lista med de en faktiskt går omkring och visar uppskattning mot till vardags.

Den ena listan kommer att bli kortare än de andra.

Vilket inte är någonting att skämmas för. Världen är trots allt full av awesome människor, och en skulle inte hinna visa uppskattning mot alla som förtjänar det ens om det var det enda en gjorde, non stop, hela livet.

Men en hinner onekligen göra det lite oftare till vardags. Inte genom stora gester och grandiosa fester, men väl genom små gester och, indeed, små fester.

Små konspirationer av uppskattning.

Det kan göras.

söndag 17 april 2011

Stora världar, stora tankar

På den gamla tiden, innan motoriserad transport, var världen fruktansvärt mycket större. På gott och ont. Det tog förvisso för evigt att ta sig någonstans, men eftersom det gjorde det så var större delen av världen outforskad. Eller, rättare, eftersom de flesta stannade kvar på samma ställe större delen av sina liv, så var världen en väldigt stor och väldigt outforskad plats för de allra flesta.

Vilket innebär att den som hade modet eller möjligheten kunde välja en riktning, fortsätta gå i den och genom envishet upptäcka konstant nya platser. Utforska världen, steg för steg, utan att egentligen veta vad som komma skulle.

Nuförtida är det inte helt möjligt att göra detta. Dels finns det kartor som berättar precis vad som ligger runt hörnet, och dels så kommer en fram väldigt mycket fortare nu än då. Om resan är målet så har det moderna livet skurit ner på bäggedera.

Dock. Där den fysiska geografin har gett vika, har den mentala växt i omfång. Det är numera möjligt att hitta ett ämnesområde, välja en inriktning och hålla sig till denna utan att egentligen veta vad som komma skall. Bloggpolitik, urban sociologi, informatik, molekylärbiologi, Kopimism, korsstygnsknyppling? - envisas med endera av dem, och de kommer att ta dig till de mest oväntade av ställen.

Vissa säger att världen blir mindre. De ljuger. Den blir större, och tricket är att skapa sig mod och möjligheter nog att utforska den.

Steg för steg.

måndag 4 april 2011

Vardagstriumfer

Tänk om livet vore lite mer som ett tevespel. Inte som ett sånt där gammalt, supersvårt tevespel, där en dör var femte sekund och som en behöver en episk fingerfärdighet of doom för att ens klara första banan på, utan som ett lite mer modernt sådant. Ett med achievements.

Tänk vad många sådana vi skulle förtjäna genom att bara gå omkring och göra saker.

Lyckas du blogga hundra dagar i rad? Win! Lyckas du förvandla en trälig måndagseftermiddag till ett oförglömligt ögonblick? Win! Lyckas du rädda en väns förhållande genom att fälla en godtrogen kommentar som ställer allt i nytt ljus? Epic win!

Det finns förvisso redan achievements för de större sakerna. Att bestiga Mount Everest, vinna nobelpriset eller bli miljonär räknas som informella sådana, men de tenderar att vara ganska okreativa. Att konfirmera sig, gifta sig och skaffa barn räknas också, men hur ofta händer det egentligen?

Grejen är att vi gör massor av nifty saker till vardags som får lite för lite erkännande för vårt eget bästa. Vi får våra medmänniskor att le, kommer med nya idéer, löser problem, ger uppmuntran och är på det stora hela rätt awesome att ha att göra med.

Och allt detta samtidigt som vi går omkring och gör allt det där andra som vi går omkring och gör utan at egentligen tänka på det.

Nu finns det förstås inga afk-achievements för de där små sakerna (än), men om de fanns så skulle vi väldigt snart ha fler av dem än vi har utrymme för.

Håll fast vid den tanken en stund.