-->

söndag 20 mars 2011

En frisinnad affär

När jag beger mig ut i verkligheten och träder in i så kallade affärer brukar jag handla på ett enligt vissa lite småmärkligt vis. Jag bojkottar nämligen både kundvagnar och varukorgar, och gör därmed hela processen med att föra saker från hyllorna till kassorna till en väldigt personlig och handgriplig sak.

Detta för med sig att det blir oerhört svårt att slänga på ett extra paket flingor av bara farten, vilket min budget tackar mig något oerhört för i längden.

Att diskutera affärer och former av handlande i sådana har varit ett aktuellt ämne i dagarna. Det har gjorts analyser, dragits paralleller, förts långa resonemang, byggts bollhav och på det stora hela blivit rätt överkurs kring det hela. Det går tydligen - bevisligen! - att dra både många och långa slutsatser utifrån ett enkelt konstaterande. A, alltså B.

Där A är ett påstående och B är en brontoutläggning om meningen med livet, som kommer att börja konkurrera med Iliaden längdmässigt om en inte distraherar med någonting blänkande.

Vilket är hoppfullt, eftersom vi därmed aldrig, någonsin, ever kommer att behöva ha tråkigt igen. Allting vi gör är belagt och underbyggt av tusen olika meningar (i dubbel bemärkelse), och våra minsta nycker kan hålla oss upptagna i timmar. Att gå och handla blir helt plötsligt en episk resa in i samtiden som skulle få Magellan att framstå som en punkterad badanka i ett tomt badkar. Våra liv är awesome i sin detaljrikedom!

Eller så köper vi bara wienerbröd.

Det där med att tänka fritt är ändå rätt kul, trots allt.

söndag 6 mars 2011

Listifikt 3

Det som går upp, måste också röra sig nedåt. Det tar ibland längre tid än annars, men om det är någonting världen lär oss så är det att ingenting varar för evigt. Vilket i och för sig gör dessa listor till ett större spänningsmoment - det vore onekligen smått meningslöst att skriva dem om det stod (oför) efter samtliga, varje vecka.

Hursom. Here goes, veckans lista (inhämtad 6/3).

4. Henrik Alexandersson (oför)
11. Anna Troberg (+1)
14. Mina moderata karameller (+1)
15. Falkvinge on Infopolicy (-8)
17. Opassande (oför)
24. Jardenberg unedited (-1)
27. Christian Engström (+3)
29. Copyriot (-5)
34. Tianmi (+1)
40. Scaber Nestor  (+3)
41. Farmor Gun (+3)
42. Magnihasa (-8)
47. Oscar Swartz (-14)

Som alltid - skriv gärna en kommentar om du ser några märkligheter. Eller två. Eller känner att - ey, jag känner en som borde vara med! Plats finns, trots allt.

Om misstag

Har ni tänkt på att tillfälliga extraprislappar i affärer ibland är felstavade? Eller, rättare, alla former av lappar som ska informera om att saker tillfälligt är annorlunda, i alla former av omständigheter. Det skulle kunna gå att skapas en hemsida - det finns redan ett antal - vars enda syfte är att dokumentera felstavningar, grammatiska fel och andra språkliga konstigheter.

Det är hoppingivande.

Det innebär nämligen att allting inte alltid måste vara perfekt. En får göra misstag, en får göra fel. Världen går inte under.

Med andra ord är det fullt okej att sätta igång med det en gör utan att varje aspekt, nyans och detalj av ens görande är superperfekt. En behöver inte ha femdubbelkollat allt, tänkt på allt, säkrat allt; så länge ett minimum av det som behövs är på plats så är det bara att köra. Om det är viktigt så lär världen berätta om det när det blir aktuellt; när en väl varit igång ett tag så har en ju lärt sig saker, trots allt.

Tricket är, som alltid, att komma igång först. Och om andra kan komma undan med att inte vara perfekta, så kan vi det också.

fredag 4 mars 2011

Utgångspunkter

Vanans makt är stark. Så stark att det är lättare att behålla en vana som får en att rutinmässigt bestiga berg och åstadkomma monumentala bedrifter än att göra någonting annat. Det spelar ingen större roll vad det handlar om - en vana är en vana är en vana, och när hjulspåren väl är uppkörda så är det lätt att fortsätta rulla i dem.

Den som läser ett antal skildringar av historien bakom stora framgångar kommer inom loppet av några stycken sådana att börja se ett mönster. Det är bara marknadsavdelningar och PR-folk som försöker spinna det till att storheten var förutbestämd; den som frågar de inblandade direkt kommer oftare än inte att få svaret att det började som en kul grej eller en engångsföreteelse, och att det sedan fortsatte därifrån, ett litet steg i taget.

En av de vanligaste inledningarna är att det i början bara var ett par personer som tänkte att - hey, det här kanske kan vara kul att göra, vi provar! Och det fortsatte förmodligen att vara ett par personer som gjorde en kul grej, tills det blev någonting större. Och en vana.

Vanor är, å ena sidan, starka saker. Å andra sidan räcker det med en liten ansträngning och en liten konspiration för att sparka igång en sådan.

Tricket är, som alltid, att komma igång.